Glimåkra folkhögskola är en av landets ca 100 rörelsefolkhögskolor. I grunden för en sådan skola finns som regel en politisk eller religiös grundsyn. Förutom att bedriva god undervisning har dom ett uppdrag att på olika sätt göra den ideologi som bär skolan tydlig. Glimåkra folkhögskolas verksamhet bygger på en kristen livssyn. Skolans strävan kan uttryckas i fyra ord.

Frivillighet

De kristna samlingar som skolan erbjuder är alltid frivilliga. Det finns många möjligheter men ingen skall tvingas till något.

Tydlighet

Kristen tro är tydligt närvarande på skolan. I skolans kapell hålls morgonböner och firas gudstjänst. Ofta bildas spontana grupper för samtal och bön. Det finns möjlighet till enskilda samtal med skolprästen. Den som vill ta reda på vad kristen tro handlar om, skall kunna få den möjligheten på Glimåkra folkhögskola.

Öppenhet och respekt

Det är nära till samtal om viktiga frågor i livet. Då är det viktigt med respekt för varandras olika livsåskådningar och värderingar. Var och en har rätt att uttrycka sin tro och övertygelse och rätt till respekt.

Delaktighet

Oberoende av tro och livssyn är alla kursdeltagare och anställda på Glimåkra folkhögskola fullvärdiga deltagare i skolans liv och verksamhet.

Så har vi upplevt det

Här samlar vi några berättelser som vi fått del av genom åren.

Finns det frihet?

När Ingrid, 61,  funderade på att söka till konsthantverkslinjen satte hon sig i bilen och körde hit för att ”kolla läget”. Förutom undervisningen var det två saker som var viktiga. Det ena var att det var vackert här. Det andra handlade om frihet. ”Jag ville förvissa mig om att man inte var tvungen att delta i de religiösa aktiviteterna och att man fick ha vilken tro som helst, också en ateistisk, utan att bli ifrågasatt.” Hon berättar att hon har dåliga erfarenheter av det religiösa. Samtidigt var hon i en livssituation där det var viktigt att folk var snälla mot henne. Någonstans fanns tanken att ”det är dom nog på en kristen skola”.
Hur blev det då? ”Jättepositivt”! ”Jag har närmat mig ………jag vet inte vad jag skall kalla det. Jag tycker om att gå till kapellet. Det är lugnt och stilla och vackert. Något har hänt men jag vet inte vad det heter.”
Ingrid säger att det inte märks bland lärarna att det är en kristen skola. ”Det finns ingen förväntan på att man skall delta i den religiösa utövningen. Det uttrycks varken med ord eller kroppsspråk”. Man har samtalat om det i klassen och dom flesta är överrens. ”Det märks inte”. Jag tror mig förstå på Ingrid att det betyder att det inte är ”pushigt .” ”Det känns inte som man borde….”.

En plats där det inte är konstigt att vara kristen.

När Anna sökte till Glimåkra folkhögskola var det en avgörande faktor att det var en skola med kristen profil. ”Jag ville gå på en skola där det inte var märkligt att vara kristen och jag ville kunna skriva om Gud utan att det skulle vara konstigt.” En annan aspekt med att gå på en skola med fler kristna var att då skulle det finnas någon man kunde prata tro med.
Hon minns inte riktigt hur de konkreta förväntningarna på året såg ut. Men, säger hon, det gör inte så mycket för dom brukar ändå vändas upp och ner på!Det känns bra att vara här. ”Det är inte konstigt att vara kristen här. Stämningen på skolan är öppen. Man får tycka olika.”
”Cellgrupperna var vi många som behövde.” Hon sätter stort värde på att träffa kristna från de andra klasserna. Det är bra att det finns morgonbön och gudstjänster och det är bra ”att detta inte trycks i ansiktet på folk”. En annan positiv sak är att årets Alphakurs anordnades i samarbete med Svenska kyrkan i Glimåkra.
”Jag hade uppskatta om lärarna hade varit tydligare med vad dom tror på men för andra kursdeltagare hade det säkert varit tvärt om.”

Ett sammanhang för alla?

Nick gick allmän linje för några år sedan. Han är muslim sen barnsben. Under en stor del av sin uppväxt har han gått till moskén för att be. Sedan han kom till Sverige har den möjligheten blivit mindre.

Jag frågar honom vad han visste om skolan när han sökte hit. ”Jag visste att det var en kristen skola men jag tänkte att om det är en skola som passar mig så kvittar det. Jag hade också fått reda på att jag kunde gå till kapellet för att be. Möjligheten fanns men allt var frivilligt.” Nick citerar Koranens ord ”Det finns inget tvång i religionen”. Dessutom, säger han, ”så är jag trygg i min muslimska tro så det påverkar mig inte ”.

Hur blev det då?

”Underbart! Jag har känt mig trygg och välkommen fast jag har en annan tro och jag har inte känt mig tvingad eller pressad. Som muslim tror jag på och vill leva efter de lagar som Gud har stakat ut för mänskligheten.”
Han berättar att hans muslimska tro har vuxit under åren här.”Jag har sett er be och då vill jag också be. Man blir påverkad av det man ser. Det är en indirekt påverkan men på ett positivt sätt.”

”Det kvittar vilken tro man har! Jag rekommenderar alla att gå här! man utvecklas och får positiva och härliga minnen för livet. Om jag hade egna barn så skulle jag önska att dom gick här ett år.”

Och undervisningen då?

En kursdeltagare berättar hon hade förväntat sig att Livsåskådningen skulle vara präglad av religion och kristendom. Men så var det inte. Någon annan menar att det är klart att det påverkar lektionen om läraren har en personlig tro. Alla har en grundsyn på livet. Den kan ingen frigöra sig från. Det är väl knappast önskvärt heller. Det är väl inte heller det största problemet. Det uppstår om läraren försöker att smyga sin tro på kursdeltagarna. Och så har de inte upplevt det.

Jonas säger ”Oavsett trosföreställning känner jag mig prioriterad av skolan. Min röst väger lika hårt som någon annans!”

Kapellet

I en vacker flygelbyggnad ligger skolans kapell. Det är dels platsen för skolans gemensamma gudstjänst och andaktsliv. Men i minst lika hög grad är det ett rum för den enskilde att slinka in för en stunds tystnad och stillhet.

Måndag till fredag börjar dagen med en möjlighet till morgonbön. Varannan onsdagkväll firas en enkel nattvardsgudstjänst. Aftonbön blir det när någon tar initiativ till det.

Det vi gör gemensamt i kapellet utformar vi ofta tillsammans. Det är en plats där mångas erfarenheter och olika kristna traditioner kan komma till uttryck.
Smågrupper, bönegrupper och samtalsgrupper av olika slag hör ofta också till livet på skolan.